Att knyta ihop säcken

Förra hösten kom mina svärföräldrar ner för att hälsa på. Vi åt en snabb lunch, sedan tog vi chansen och lämnade barnen med dem och gav oss ut för att räfsa löv. Vi har ett valnötsträd på framsidan som inte ger några fina nötter, men som fäller ganska rejält med löv över gatan. Det var mulet och rått med lite vind, men någorlunda torrt, så vi tyckte det var läge att hålla undan.

Alla som har fyllt en plastsäck med löv vet att det finns roligare saker. Säcken flaxar ihop i vinden, man tappar hälften utanför, och det är på det hela taget rätt meckigt. Vi räfsade därför  ihop löv i ett tiotal rejäla högar om kanske ½ kubik vardera, för att sedan dra fram sopsäckar och börja paketera efter bästa förmåga.

När ungefär hälften av högarna var packade började vi snegla drömskt mot huset och kaffebryggaren. Kallt och blåsigt var det, och kallt. Och blåsigt. Just när jag lassat en handfull löv i en skrynklig säck kände jag plötsligt en regndroppe i nacken, och strax låg det ett jämnt höstregn i luften.

Och när vi lyfte blicken mot vardagsrumsfönstret tittade svärfar ut med viss panik i blicken och en gallskrikande tremånaders dotterson i famnen. Plötsligt kändes kylan, blåsten och regnet ganska trösterika.

Men, ansvarsfulla föräldrar som vi är, samlade vi ihop oss och gick in. Sonen hämtade sig efter lite mat, vi fick kaffe och allt var frid och fröjd.

Förutom att fyra stora lövhögar låg kvar. Helgen efter hann vi packa undan två av dem och helgen efter det, när vi skulle ta undan de sista, upptäckte vi att de hade skingrats för höstvinden.

Då förstod jag plötsligt värdet av att minimera work-in-progress (WIP).

Teorin är alltså att cykeltiden, dvs tiden för en säckfull löv att komma från marken till en förseglad säck i garaget, är en funktion av hur mycket WIP (lövhögar) vi har. Att minska WIP borde därför betyda att vi blir färdiga snabbare, eftersom cykeltiden minskar. När cykeltiden minskar, minskar också risken att vi blir avbrutna med halvfulla säckar, vilket i sin tur gör det mindre sannolikt att halvarbetade lövhögar blåser bort innan vi hinner ta hand om dem.

I år har jag lovat mig själv att räfsa Lean.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s